Stressad socialtjänst gick på knäna – då anlände 35 000 flyktingbarn

Den stora flyktingströmmen 2015 var en extrem påfrestning för socialtjänsten, inte minst för dem som tog emot ensamkommande barn. Hur de hanterade krisen undersöks nu av forskare i Umeå.

Evelyn Khoo är docent vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Hon har lång erfarenhet av forskning kring socialt arbete med barn. Hösten 2015 såg hon statistik som gjorde henne orolig.

– Tack vare min forskning visste jag att vi 2014 hade drygt 30 000 barn placerade i samhällsvård, i hela Sverige. Men då ingick inte antalet ensamkommande barn i den beräkningen. Hösten 2015 kom och plötsligt hade vi nu drygt 35 000 nyanlända ensamkommande flyktingbarn – alltså en kraftig ökning i antalet barn i behov av stöd och omsorg, säger Evelyn Khoo.

Flyktingströmmen överrumplade en redan hårt ansträngd socialtjänst, där de flesta anställda är kvinnor. Särskilt inom den sociala barnavården har det talats om hög arbetsbelastning och personalomsättning, många vakanser och sjukfrånvaro på grund av stress.

Ett exceptionellt flyktingår

Evelyn Khoo insåg att socialtjänsten stod inför en stor utmaning och att här skulle behövas forskning. Totalt tog Sverige emot 162 000 asylsökande under 2015.

– Jag tänkte att vi måste forska om hur det är att jobba under en så extremt pressad och unik situation. Inte ens under andra världskriget eller krigen på Balkan har Sverige tagit emot så många flyktingar på så kort tid, säger Evelyn Khoo.

Hon valde att fokusera enbart på flyktingbarnen, de kanske mest utsatta i samhället – och ofta ifrågasatta.

– Man ifrågasätter deras ålder, deras skäl för migration och deras bakgrunder. Ofta är de missförstådda också. Vi ser dem ibland som en homogen grupp, men så är det ju inte. Varje barn har sin historia, sin bakgrund.

– Kanske har vi inte den kunskap som behövs för att ta hand om de här barnen och deras behov. Vi har ju inte nån större erfarenhet av att arbeta med ensamkommande flyktingbarn under så här stressande, extrema förhållanden.

Evelyn Khoo och kollegan Viktoria Skoog ska nu söka svar på en rad frågor i kölvattnet av flyktingströmmen: Vilka lösningar tillgreps, vilka strategier fanns på individuell och organisatorisk nivå och fanns det folk som arbetade ”utanför boxen”?

Det ska också handla om hur den extrema arbetsbelastningen påverkade på ett personligt plan: stress, frustration, sömnbesvär.

– Vi har väl ett feministiskt perspektiv; ”det personliga är politiskt”. Om någon mår dåligt i en stressad arbetssituation, är det ju inte bara personens känslor och upplevelser som är intressanta, utan varför det är så, alltså de strukturella förutsättningarna för jobbet, säger Evelyn Khoo.

Hon och Viktoria Skoog ska samla minst tre fokusgrupper i tre anonyma kommuner, spridda över landet och med olika förutsättningar för arbetet med flyktingbarnen. Forskarna ska även intervjua ett 30­tal personer, socialsekreterare och chefer.

– Vi vill tala med chefer som jobbar närmast socialsekreterarna, men också på högre nivå, chefer ansvariga för ekonomiska och organisatoriska beslut. Vi ska försöka fånga så många röster som möjligt.

Khoo och Skoog ska också intervjua socialarbetare som inte orkade, utan slutade sitt arbete med flyktingbarn. Däremot ska barnen själva inte intervjuas.

Några intervjuer är inte gjorda ännu, men gissningsvis kommer det att talas om kontroversiella lösningar för att lösa bemanningen. Kommunerna behövde folk, helt enkelt!

– Och med oerfaren eller tillfällig personal är det svårt att skapa en relation till en individ på andra sidan bordet. Och det har självklart konsekvenser för jobbet.

Krisen inte över än

Det är känt att en del socialtjänster Lex Sarah anmälde sig själva när de insåg att de inte gjorde sitt jobb enligt regelboken. Evelyn Khoo tror att det kan bli ytterligare anmälningar. När vi talas vid i januari 2017, säger hon att krisen inte är över ännu.

– IFO-­chefer (individ­ och familjeomsorgen) säger till mig: ”Krisen är inte över, men det värsta med att hitta tak över huvudet och ge barnen mat i magen är över”.

– Frågan är om vi nu har det som krävs för att tänka långsiktigt på hela den komplexa problematiken kring ensamkommande flyktingbarn, det är en stor fråga, säger Evelyn Khoo.

Olika kommunala styrdokument ska också studeras, tillsammans med Socialstyrelsens riktlinjer Barnets behov i centrum (BBIC), om hur man bör arbeta med att utreda och följa upp barn i samhällets vård.

– Jag är nyfiken på om man följt BBIC även för ensamkommande flyktingbarn. Eller har man ändrat sig här, till exempel om hur utredningarna ska göras och hur lång tid de får ta, säger Evelyn Khoo.

Menar du att det kan finnas en måttstock för svenska barn i samhällsvård och en annan för flyktingbarnen?

– Det kan vara en arbetshypotes, men det är inget vi har belägg för ännu.

Text: Mats Fahlgren